Personside - 138

Gustaf VI Adolf

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882, död 15 september 1973, fram till sin tronbestigning hertig av Skåne, Sveriges konung från 29 oktober 1950. Son till Gustaf V och drottning Victoria. Farfar till Carl XVI Gustaf.

Gustaf VI var den siste med konungabeteckningen Sveriges, Götes och Vendes konung därför att hovet tyckte att de andra titlarna hade spelat ut sin rätt då Carl XVI Gustaf tillträdde.

Prins av Sverige och Norge 1882-1905. Prins av Sverige 1905-1907. Sveriges kronprins 1907-50. Sveriges kung 1950-73.

Gift 1) 1905 med prinsessan Margaret av Connaught (död 1920). Gift 2) 1923 med lady Louise Mountbatten (död 1965).

Uppväxt

Barndom

Lördagen den 11 november 1882 ca kl. 17.00 nedkom kronprinsessan Victoria med kronprins Gustafs äldste son. Vittnen var statsminister greve Arvid Posse och utrikesminister friherre Hochschild med deras respektive fruar. Strax därefter meddelades prinsfödseln på Artilleriplan, och salut avlossades med 42 skott. Hertigen av Skåne, prins Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf döptes i Vita Havet på Stockholms slott den 25 november samma år, av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, i vatten som hämtats från floden Jordan i dåvarande Palestina. Deltog vid altaret gjorde även biskopen i Karlstads stift, C. H. Rundgren samt ordensbiskopen Fr. Grafström. Som paradvagga åt den nydöpte prinsen, hade man från de historiska samlingarna i Nationalmuséet hämtat Karl XII:s vagga.

Louise Rinman var kronprinsbarnens sköterska och fick smeknamnet Vass. Den första guvernanten var Mamsell Ida Borin, men hon avlöstes 1890 av informatorn doktor Carl Svedelius. I träslöjd hade prinsarna undervisningsrådet Hjalmar Berg.

En stor del av barndomens somrar tillbringades antingen på Tullgarn eller också på slottet Mainau hos morföräldrarna. Farmor drottning Sofia lät ofta skicka efter prinsarna till Ulriksdals slott som var hennes favoritresidens.

Byggde en kutter som döptes till Sif.

Utbildning

Vårterminen 1902 skrevs arvfursten in på Uppsala universitet. Hans lektorer var historikern Harald Hjärne, den skytteanska professorn statsvetaren Simon Boëthius, nationalekonomen David Davidsson, och arkeologen Oscar Almgren. Från denna tid kommer de omtalade bronsålderfynd som hertigen av Skåne fann i utgrävningen av Hågas gravhög, numera på Statens Historiska Museum.

Gustaf VI Adolf talade fyra språk flytande: svenska, engelska, franska och tyska. Läste även italienska helt obehindrat och förstod även latin.

Familj

Den 26 januari 1905 befann sig hertigen av Skåne i Kairo, Egypten, och där mötte han hertigen av Connaughts äldsta dotter Margaret. Det var på banketten för khediven ‘Abbas Hilmi Pashas av Egypten födelsedag. Till bordet skulle hertigen av Skåne egentligen ha haft Margarets yngre syster Patricia, som ryktades vara hans blivande gemål, men i stället tog han Margaret som sin bordsdam. De förlovade sig redan efter fyra veckor i Kairo och gifte sig i juni samma år på Windsor Castle.

Som bröllopsgåva fick prinsparet Sofiero slott av Gustaf Adolfs farfar, Oscar II.

Barn

Gustaf Adolf (1906-1947), Hertig av Västerbotten.

Sigvard Bernadotte (1907-2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg från 1951.

Ingrid (1910-2000), drottning av Danmark från 1947.

Prins Bertil (1912-1997), hertig av Halland.

Carl Johan Bernadotte (f. 1916), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg sedan 1951.

Kronprinsessan Margareta insjuknade och avled våren 1920 i akut blodförgiftning (vid sin död hon gravid i åttonde månaden och skulle ha fött parets sjätte barn). Kronprins Gustaf Adolf reste mycket under sina änklingsår, bl a till England 1923 där han bland vänner mötte sin andra gemål, Louise Mountbatten, på en middagsbjudning.

Förlovningen med Lady Louise Mountbatten eklaterades den 1 juli 1923, och paret vigdes den 3 november samma år i S:t James Chapel i London av ärkebiskopen av Canterbury. Paret fick inga gemensamma barn; 1925 nedkom dåvarande kronprinsessan Louise med ett dödfött flickebarn.

Drottning Louise avled i mars 1965 på St:Görans sjukhus i sviterna av en akut operation (efter att ha varit drabbad av tilltagande sjukdom sedan hösten 1964). Drottning Louise hade tidigare på 1950-talet haft ett par mindre hjärtinfarkter och led sedan länge av hjärtklappning. Hon gjorde sitt sista offentliga framträdande på Nobelfesten i december 1964.

Regentskap och intressen

Efter fadern Gustaf V:s bortgång den 29 oktober 1950, svor kung Gustaf VI Adolf den kungliga eden och höll minnestal över den döde monarken i rikssalen den 30 oktober.

Gustaf VI Adolf var känd som en ivrig och även kunnig amatörarkeolog, som vid flera tillfällen begav sig till Italien för att delta i utgrävningar. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953.

Andra intressen var kinesisk konst.
Han reste som kronprins till Amerika på "den stora resan" 1926-1927, var ordförande i Riksidrottsförbundet, reste till svenskborna i Estland 1931, företog årliga stora manövrar med armén. Det har sagts att han skrev 7 000 namnteckningar per år, och var värd för 3 000 gäster per år.

Denne kung var den förste svenske monarken efter frihetstiden helt utan politisk makt. Han hade ändå en så stark ställning, att riksdagen trots de starka vänstervindar som blåste i början av 1970-talet inte ville låta den nya regeringsformen träda ikraft förrän efter denne konungs frånfälle.

I augusti 1973 insjuknade Gustaf VI Adolf i blödande magsår, varför han opererades den 21 augusti. Efter operationen drabbades kungen av lunginflammation, hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och återkommande magsår. Gustaf VI Adolf avled stilla kl 20.35 den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i kretsen av de närmaste. Den direkta dödsorsaken var lunginflammation.

Gustaf VI Adolf låg för döden vid en skickelsediger tidpunkt. Samtidigt pågick Norrmalmstorgsdramat och den svenska valkampanj som avslutades med riksdagsval dagen efter konungens bortgång. Fyra dagar tidigare hade också militärkuppen i Chile ägt rum, vilket vid tiden väckte stor uppmärksamhet.

Källor

Fjellman, Margit Vår Kung. Sju decennier i Gustaf VI Adolfs liv - En kavalkad i ord och bild (utan år)
Fjellman, Margit Ett år med Kungen (utan år)
Kung Gustaf och hans folk (Sthlm 1951)
När Var Hur 1974 (Sthlm 1973)
Oscar II och hans tid 1872-1907, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13375-5 s.151

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_VI_Adolf

Fra “Den Store Danske”:

H.H. Koch, Hans Henrik Koch, 1905-1987, dansk embedsmand. Koch udnævntes i 1942 til departementschef i Socialministeriet og kom til at spille en fremtrædende rolle i Departementschefstyret 1943-45. Han skabte vigtige kontakter til Frihedsrådet, hvilket blev til nytte bl.a. under Folkestrejken 1944. Fra Socialministeriet ledede han det store hjælpearbejde for de efterhånden ca. 6000 danske i tyske koncentrationslejre, og det fik afgørende betydning for, at dødstallene kunne holdes nede. Koch spillede også en hovedrolle i koordineringen af fangernes hjemtransporter i vinteren 1945. Efter krigen blev han formand for Atomenergikommissionen.

Peter Yding Brunbech skriver på Danmarkshistorien.dk:

Hans Henrik Koch 1905-1987

Departementschef i Socialministeriet 1942-57, formand for Atomenergikommissionens forretningsudvalg 1956-75 og formand for den europæiske atomenergikommission under OECD i 1967 samt en række øvrige nationale og internationale udvalgs- og delegationsposter i spørgsmål om forskning, arbejdsspørgsmål, energi, Grønland, EF mv.

Rolle under besættelsen

Hans Henrik Koch blev i 1942 departementschef i Socialministeriet i en alder af kun 37 år. Han var et af de mest aktive medlemmer af det såkaldte departementschefstyre fra 1943-45. Koch var imod for store indrømmelser til besættelsesmagten, og han havde blandt andet kontakter til Frihedsrådet og modstandsbevægelsen. Under besættelsens sidste år var han en hovedfigur i hjælpen til de danske KZ-fanger og hjælpen til Norge. Desuden var han som formand for Samarbejdsudvalget for Internationalt Hjælpearbejde en af hovedarkitekterne bag den danske nødhjælp til en række europæiske lande efter krigen.

Politisk rolle i efterkrigstiden

Efter krigen spillede Koch som embedsmand en central rolle i en række forskningspolitiske og arbejds- og socialpolitiske spørgsmål. Blandt andet kan nævnes forberedelsen af folkepensionen og moderniseringen af Grønland. Koch var også medlem af Atomenergikommissionen, som i 1950'erne og 1960'erne blev tillagt stor vægt på pga. tiltroen til atomkraftens muligheder og den danske atomforsker Niels Bohrs status som internationalt anerkendt forsker. Endvidere var Koch formand for regeringens nedrustningsudvalg fra 1968-1981.

Hans Henrik Koch var en indflydelsesrig og velanskrevet embedsmand, der arbejdede aktivt for at fremme sociale og videnskabelige sager. En sådan politiserende aktivitet kunne dog også fremkalde betænkelighed. Således betegnede den konservative Poul Sørensen engang - sikkert med en vis ret - konstellationen Niels Bohr/Hans Henrik Koch i Atomenergikommissionen som farlig for statskassen.